Idag är det den 14 februari hvilket säkerligen inte gått någon förbi. Få är likgiltiga inför Alla hjärtans dag, men det är inte om detta fenomen jag tänker lägga ut texten.
Idag är det 40 år sedan på dagen som skalden Ulf Peder Olrog lämnade jordelifvet. Olrogs glada skaldekonst är något alldeles extra och för den som inte har stiftat närmare bekantskap med den kan jag meddela att man missat något.
Jag skänker Ulf P en tanke och bjuder här på texten till hans visa Dityramb i morgonglans (lyssna här och här):
Jag går kring vår uti stad,
fet och präktig, full och glad,
gör en morgonpsalm i dur,
alltför ful för vår censur.
Marschen går till Bäverns gränd,
där en flicka, illa känd,
snarkar som en liten gris,
ganska söt på sätt och vis.
Vakna opp min rosenknopp,
var så gunstig och stig opp!
Morgonstund har guld i mund,
vi far ut till Petterslund.
Låt oss genast lämna stan,
jag har blivit rousseauan,
packa in en matsäckskorg,
bussen går från Fyristorg!
Med en flicka i mitt knä
— femton pilsner har jag me’ —
far jag genom Kungsängstull,
fet och präktig, glad och full.
Vidare rekommenderar jag hans visa I Sparta och i Thebe, läs mer om den här.
Länge lefve Ulf Peder Olrogs minne!
gammalmodigt 