Som student lever man sällan i överflöd och då pengar till syndigt lefverne alltid ligger överst i plånboken dras det in på allt som kan undvaras, mat och kurslitteratur ryker först. Detta får till följd att när det är som mest ekande i kassakistan är det också som tråkigast att öppna skafferiet. Pasta rosso må förvisso smaka helt ok men avsaknaden av animalisk protein är smärtsamt påfallande.
– Kött! Vid allt som är heligt, ge mig kött! Mitt (eller någon annans) kungarike för kött!
En måltid är inte en måltid utan kött. Förvisso finns många andra proteinrika livsmedel, ät bönor istället för fläsk och quorn istället för nöt, sägs det från mer eller mindre militanta vegetarianska håll. Jag ifrågasätter inte det ena eller det andra födoämnets mängd protein; jag är ute efter en känsla, en konsistens, en animalisk smak som helt enkelt inte återfinns i dessa vegetariska alternativ. Äta bönor när det finns kött? Hmpf. Inte väljer man att dricka sockerdricka när det finns champagne?
Tacka vet jag en bit nötkött som stekts lätt i smör och som serveras med sås och potatis!
Kött är gott och därför äter jag det. Ofta. Mycket kan jag leva utan i kortare eller längre perioder man den dagen jag överger kött är det illa ställt med mig.
Vidare kan man ju fråga sig hur det kommer sig att det ofta finns ett vegetariskt alternativ till kötträtter, men inte tvärtom. Vetenskapen står här frågande.
Till sist, en liten sång för den som gillar kött och som tröttnat på vegetarianers eviga tjat om sina hitte på-produkters (läs qourn) förträfflighet.
Melodin är Ösa sand.
För det är gôtt
med kött
speciellt när det är rött!
Jag äter hela dagen tills jag blir mätt och trött,
för det är gôtt (och så vidare om och om igen, så länge som så önskas).
Hatar jag då djur, frågar man sig måhända. Ingalunda, jag älskar djur, framförallt med sås och potatis.
gammalmodigt 